Har min orm kvalster?

Hälsoproblem, sjukdomar och övriga motgångar är något varje djurägare fruktar men likväl kommer att stöta på inom sin tid. Olika djurslag drabbas av olika sorters problem. I denna artikel nämns ett av de vanligaste hälsoproblemen bland framför allt ormar, nämligen ormkvalster (Ophionyssus natricis).

Text: Smilla West. Foto: Smilla West

Hälsoproblem, sjukdomar och övriga motgångar är något varje djurägare fruktar men likväl kommer att stöta på inom sin tid. Olika djurslag drabbas av olika sorters problem. I denna artikel nämns ett av de vanligaste hälsoproblemen bland framför allt ormar, nämligen ormkvalster (Ophionyssus natricis).

Dessa små blodsugande ektoparasiter tillhör gruppen spindeldjur. Trots namnet går dessa parasiter inte enbart på ormar utan även andra reptiler. Likt andra spindeldjur har kvalstren en livscykel bestående av fem steg; ägg, larv, protonymph, deutonymph och adult. Äggen och larverna är små, vita och kan inte ses med blotta ögat. Det är först när de protonypher som de börjar bli stora nog att synas och livnära sig på reptilernas blod. Vid det här laget övergår kroppsfärgen till olika toner av rött,. Fullvuxna och könsmogna individer är både större och mörkare i färgen, från mörkt rött till nästan svart. En fulläten hona kan vara över två millimeter i längd. Ormkvalster bör inte förväxlas med andra harmlösa smådjur så som hoppstjärtar och fuktkvalster som ofta letar sig in i våra terrarier. 

Det är av största vikt att behandla kvalsterangrepp direkt vid upptäckt även om det i naturen är lika vanligt förekommande som  fästingar är för oss. I naturen där ormkvalster finns kommer de och går men gör ingen större skada.  I ett terrarium däremot blir det väldigt många som kan frodas på ett och samma djur, alltså väldigt koncentrerat, vilket i svåra fall kan orsaka djuret anemi. Om inte annat är det ganska otrevligt och plågsamt för djuren att ständigt leva med parasiter. Dessa parasiter finns inte vilt i svensk natur

, det är alltså inget du behöver tänka på eller vara orolig för om du vill ta in naturmaterial till dina terrarier.

Ju tidigare kvalstren upptäcks, desto bättre. Men hur vet man då om djuret är smittat? Ett av de vanligaste symptomen för ormkvalster är klåda. Om en reptil börjar skrapa sig mycket mot inredningen eller ligga onormalt mycket i vattenskålen kan detta vara tecken på ett angrepp och terrariet/terrarierna bör sökas igenom. Ökad aggressivitet och minskad matlust kan också vara tecken på infektion. Kvalster sätter sig gärna runt ögon, mungipor och under hakan, det är ställen som är bra att kolla vid misstanke om kvalsterangrepp. Sök även igenom vattenkaret då kvalster som har drunknat tenderar att flyta i vattnet efter att reptilen har badat.

Det finns flera olika behandlingsmetoder att tillgå. En hel del av de äldre metoderna är inte längre lagliga i Sverige på grund av miljöskäl. Många medel är starkt giftiga och skadliga för den biologiska mångfalden. För bästa resultat bör närmsta någorlunda reptilkunniga veterinär uppsökas. Även om många veterinärkliniker inte är specialiserade på reptiler kan de flesta skriva ut doseringar av behandlande medel för ormkvalster. Ett av de vanligaste medlen utskrivet av veterinär är  Bimectin (Ivermectin). Detta medel skall blandas med en milliliter per en liter vatten. (Notera att detta ivermectin är giftigt för sköldpaddor, indigosnokar och skinkar och därför inte bör användas till dessa).

Ormkvalster kan, precis som fästingar, föra med sig blodburna smittor och endoparasiter så som  rundmask (Filariidae sp.) och sepsis (Aeromonas hydrophila septicemia). Om reptiler under kvalsterangrepp  uppvisar symptom som avviker från kända symtom för just kvalster bör veterinär åter kontaktas.

Eftersom att  ormkvalster kan överleva i flera veckor utan värddjur och dessutom ligga vilandes i inredningen under en längre tid bör behandlingen fortgå utan avbrott i minst sex veckor även om det inte finns några tecken kvar på synliga kvalster. Reptiles boyta bör under behanlig hållas steril och lättstädad. Allt material, så som tex skrovliga bakgrunder, som inte går att rengöra ordentligt bör kasseras.

Även om det här med parasiter och ohyra kan kännas skrämmande är det ingen katastrof om det skulle hända. Med rätt behandling kommer det att gå bra. Vem som helst kan ha oturen att få hem kvalster, det har ingenting att göra med att personen i fråga skulle vara en oansvarig djurägare eller upprätthålla en dålig hygien. Det räcker med att stöta på människor eller djur som varit i kontakt med dessa små parasiter för att få hem smittan. Hur som helst är det inget någon vill ha. Var noga med hygien och smittskydd för att  i så stor mån som möjligt förebygga och förhindra eventuell smittspridning mellan såväl era som andras reptiler, det gäller inte bara ektoparasiter, utan även endoparasiter och skadliga bakterier.  Duscha alltid när du har vistats i lokaler med främmande reptiler och undvik att besöka folk som du vet har problem med smittan för stunden. Placera alltid nyinköpta djur i karantän i minst fyra veckor för att säkerställa att de är friska. Lär känna ditt djur och håll ett öga öppet för avvikande beteenden. Men viktigast av allt; om du skulle få hem kvalster, ta det lugnt och gör rätt så kommer det att gå bra.

Källförteckning
Om författaren

Smilla West är en utbildad djurvårdare och fotograf med stor passion för reptiler och fåglar. Egenföretagande djurfotograf inom företaget Dog Dazzled.

Länkar

Tips på fler artiklar