Kaninens kost

Det finns mycket information ute på nätet om vad kaniner ska äta. Tyvärr är mycket av det helt fel och baserat på kaniner som ska bli kött. En sällskapskanin ska förhoppningsvis leva i 10-12 år och hålla en hälsosam viktkurva under hela den tiden. Det är livsviktig att ge rätt foder!

Text: Emma Almquist. Foto: CC Pixabay

Det finns mycket information ute på nätet om vad kaniner ska äta. Tyvärr är mycket av det helt fel och baserat på kaniner som ska bli kött. Sådana kaniner ska inte leva så länge och växa fort. En sällskapskanin ska förhoppningsvis leva i 10-12 år och hålla en hälsosam viktkurva under hela den tiden. Det ställer helt andra krav på deras kost. Här får du veta varför och vad modern kaninvetenskap säger.

Naturligt ätbeteende

Kaninen är ett betande djur vars förfäder lever på stora grässlätter. Vilkaniner blir bara ca 1-3 år gamla, eftersom de äts av nästan alla rovdjur. Ute på fälten väljer de gärna det näringsrikaste gräset och örterna eftersom gräs i sig inte är så näringsrikt. Får de tag på gräs med mindre energi så äter de mer, får de tag på nytt, fint gräs med mycket energi äter de lite mindre. I stort sett ägnar de halva sin tid åt att äta.

 

 

Så kaninens naturliga ätbeteende är att inta massor av energifattig mat, hela tiden.

Tänder & Magen

Kaninens inre är anpassat till vilket beteende de har, eller så är det tvärt om. Hur som helst är även insidan gjord för att inta massor av energifattig mat, hela tiden. Tänderna växer hela tiden för att kunna mala ner det fiberrika gräset. Om våra tamkaniner inte får hö att tugga på kan deras tänder faktiskt växa rakt ut ur munnen.

Magen är i sin tur som en hödriven liten maskin som tuffar på så länge det finns fiber i den. De ska ju äta nästan hela tiden. Först kommer maten till magsäck och tunntarm där nedbrytning av lättsmälta näringsämnen sker. Sedan rör sig maten ner i grovtarm och blindtarm där det bor massor av små mikroorganismer. Dessa små varelser är experter på att ta sönder fiber, men de hamnar i total obalans om de får för mycket andra kolhydrater. Då blir kaninen superdålig.

Sammanfattningsvis är fiber helt livsnödvändigt för att kaninens tänder och mage ska fungera.

 

 

Foder

Allt tyder på att naturlig utfodring är bäst. Det är fiber som gäller helt enkelt!

Först och främst ska kaniner ha fri tillgång på ängsgräs och/eller hö, så pass att 80 - 90 % av dieten består av hö. Det finns en himla massa olika sorters gräs som ett hö kan bestå av. Bäst är om det är många olika grässorter i ditt hö, med en bas på timotej.

Som lite gott och nyttigt kan kaninen även få bladgrönt. Gröna, färska blad innehåller en massa goa vitaminer. Från trädens värld kan vi plocka grenar och blad från många olika fruktträd, rönn, lönn, sälg och pil. Av örter och kryddor kan ni ge ruccola, basilica, timjan, persilja, dill, spenat, broccoli… med mera.

 

 

I Sverige är våra marker fattiga på en viss mineral: selen. Därför måste i princip alla kaniner få lite, lite pellets eller annat tillskott av selen. När du väljer pellets ska du tänka på att det är minst 18 % fiber i pelletsen, för visst minns ni att fiber är helt livsnödvändigt? Det du ska undvika är olika sorters blandfoder där bitarna ser ut som i en müsli. Sådana orsakar bara häsloproblem. När det är dags för servering räcker 1 msk pellets per kilo kaninen väger (2 kilo kanin = 2 msk pellets) som med fördel kan spridas ut över golvet. I naturen finns ju inga matskålar, eller hur?

Nyckelord:

Källförteckning

Beynen, A. C. 1995. Gerbils Prefer Partially Darkened Cages. Animal Welfare. 4, 2: 119-123.
Forkman, B. 1996. The foraging behaviour of Mongolian gerbils: a behavioural need or a need to know? Behaviour. 133: 129–143.
Pettijohn, T.F., Barkes, B.M. 1978. Surface choice and behavior in adult Mongolian gerbils. The Psychological Record. 28: 299–303.
Sherwin, C.M. 1998a. Voluntary wheel running: a review and novel interpretation. Animal Behaviour. 56: 11–27.
Sørensen, D.B., Krohn, T., Hansen, H.N., Ottesen, J.L., Hansen, A.K. 2005. An ethological approach to housing requirements of golden hamsters, Mongolian gerbils and fat sand rats in the laboratory—A review. Applied Animal Behaviour Science. 94: 181-195.
Wiedenmayer, C. 1997a. Causation of the ontogenetic development of stereotypic digging in gerbils. Animal Behaviour. 53: 461–470.
Wiedenmayer, C. 1997b. The early ontogeny of bar-gnawing in laboratory gerbils. Animal Welfare. 6: 273–277.
Ågren, G., Zhou, Q., Zhong, W. 1989a. Ecology and social-behavior of Mongolian gerbils, Meriones unguiculatus, at Xilinhot, Inner-Mongolia, China. Animal Behaviour. 37: 11–27.

Om författaren

Emma Almquist är etolog, vilket betyder att hon har akademisk utbildadning i djurens beteende och orsakerna till det. Efter sin kandidatexamen från Sveriges Lantbruksuniversitet har hon gått flera masterkurser och privata fortbildningar.

Länkar

Tips på fler artiklar